Jakten på den försvunna strumpan 2

Här är en fortsättning på jakten på den försvunna strumpan! För er som inte har läst del 1 får kolla tillbaka på den 7:e januari 2012. I alla fall kommer ni inte att tro detta. Och den som läser nu del 2 av jakten på den försvunna strumpan kommer inte att bli besviken.

Häromdan när jag vaknade gick jag och gjorde mig klar inför skolan och redo för att gå ner för att äta frukost för att sedan dra mig vidare iväg. Av någon anledning var jag som en zombie på morgonen och gick i slow-mo. Allting kändes kallt och efter jag hade fått på mig mina kläder bara stod jag och stirrade i spegeln.
      Min ena tröja har gått sönder (or so I thought) och det irriterade mig och jag fortsatte att stå och stirra ihjäl mig på tröjan när det plötsligt slog mig "kanske är inte tröjan sönder?". Precis som jag misstänkte var det en öppning mellan mitt mjuka tyg i tröjan och det andra tyget. Och gissa vad jag hittade när jag stoppade ner handen; MIN (VITA) FÖRSVUNNA STRUMPA. Jag ville nästan sjunga "Hallelujah". Jakten är nu över eftersom strumpan är återfunnen. Jag vet att det som döljs i snö kommer upp i tö men jag trodde inte att det gällde tröjor och strumpor. Based on a true story.

~ ~ ~ ♥

Inom kommande dagar har jag tänkt lägga upp lite bilder på mina onyttiga matvanor i skolan. Klart att det blir onyttigt när man själv måste bekosta sin mat och inte orkar/vill stå och laga mat dagen innan. Har mig själv att skylla men, seriöst, skolan är otroligt löjlig som inte vill låta mig äta gratis. I två år nu har jag fått bekosta min egen mat och jag tänker inte gå och betala 45kr varje dag för en (snål) måltid. Nej, då är jag hellre lat.

Om ett litet tag ska jag ta och se "Tori and Dean: Home Sweet Hollywood" och efter det sova som en stock tills klockan skäller - jag har hundskall som signal. De senaste dagarna har varit tröttsamma och det är inte bättre när man inte känner sig hundra procent okej. Vad är det som ligger över mig? Hoppas inte på att jag blir sjuk nu för att i helgen ska jag till min morfar på kalas. Min morbror med familj är taskiga. Det som är så typiskt med dem är att man kan säga till flera månader innan om kalas eller annat, ändå ringer dem kvällen innan och säger att de är upptagna med annat och har blivit bortbjudna för längesedan. De skulle komma till min morfar också, men de ringde och sade att de inte skulle dit. Sen kan inte min syster med barn följa med för att den yngsta av ungarna har 40 graders feber. Det blir bara jag och min mamma. Jag tycker otroligt synd om min morfar som får fira sin födelsedag på detta viset, men å andra sidan; mer tårta till mig.