2012-03-22
Kära torsdagsläsare,
idag är en dag som känns som vilken dag som helst, men samtidigt inte. Jag spenderar ännu en dag hemma hos min syster och är barnvakt. Det är lite kul faktiskt! :) De lyssnar mer på moster nu, huhuhu. Hoppas att de är lika snälla de kommande 2,5 timmarna. Min syster är på föräldrarkurs på torsdagar och därför behöver hon barnvakt; min nya roll i livet. Gosh, I'm so funny.
I skolan idag var jag förvånad över hur bra planeringarna gick. Det blev ju liv senast, men efter att min lärare hade haft lite utskällning blev det aningen bättre. Nu hoppas vi att detta håller i sig tills dagen jag tagit studenten. Ett önsketänkande i alla fall. Men min lärare var jag inte lika glad på. Hon lever livet som hon själv vill och min dag är förstöd tack vare henne. Okej, nu ska vi inte vara så drastiska, men ärligt talat - jo. Imorse skulle vi ha våra inriktningen och min lärare (som är ny) visste inte ett skit om vad vi skulle göra på lektionen, och detta är inte första gången det händer. Istället fick vi på min inriktning jobba med vad vi kunde i tre timmar. Det enda som jag kunde göra var arbeta på mitt projektarbete, så det gjorde jag. Halv nio när vi började frågade jag min lärare om det jag gjorde var okej. Jag höll på med en sammanställning och jag har inte gjort en sådan av intervjuer förr, så ärligt talat (kalla mig dum om ni vill) vet jag inte hur det ska vara eller se ut. Men jag skrev ihop tre sidor på dem tre timmarna. Min lärare försvann efter jag hade frågat henne om det jag behövde hjälp med (och hon hjälpte mig)... på resterande tiden såg jag henne icke en endaste gång. Och om jag behöver hjälp ska inte jag behöva springa och leta upp henne utan hon ska finnas på plats. Emellanåt springer hon iväg och ska röka, tar egna raster, försvinner för att "vi ska klara oss själva". Det är så idiotiskt. När skolan var klar gick jag till min 75% sjukskrivna (orginal) lärare som var i skolan just då och hörde med henne om mitt arbete. Då fick jag veta att de tre sidorna på min sammanställning inte var okej eftersom det förvirrade läsarna. Så jag satt i tre timmar och skrev tre sidor för att sedan få reda på att det inte var okej fastän jag frågade min lärare tidigare när jag var osäker? Yup, så nu är det bara till att börja om med skiten (efter jag har fått KORREKT information på måndag). Motivationen för arbetet försvinner långsamt. Först får jag inte ihop intervjuer, sen får jag inte ihop enkäter och arbetet ska lämnas in om en månad, men jag får ingenting gjort? Jag kan inte ens hitta tillräckligt med information till arbete. Trots allt detta vill dem att man ska vara positiv. Klart att man kan försöka vara positiv ändå, men man blir så stressad över dessa nedslag hela tiden för att man började med en förväntan och en positivitet till allting, sen får jag veta om och om igen att "detta duger inte", "detta går inte" och informationen man försöker få ihop är inte tillräcklig. Därför är det svårt att vara positiv även om man försöker.
Efter skolan gick jag hem till mormor och tog en kopp kaffe och pratade lite om sånt en mormor och hennes barn barn gör. Vi är så flummiga när vi är tillsammans och sedan tog vi ett foto med mobilen (vi tar alltid mobilfoton tillsammans). Huhu. Fixade lite hemma och åkte hit här till syrran för att passa barnen. Så nu får vi se vad som händer de kommande timmarna. Jag ska försöka att bada minstingen, men han är i trotsålder och vad man än säger får man ett "nej" som svar. Detta ska bli intressant att se, hahah. Lycka till till mig!
Tjillevippen hej v^___^v
idag är en dag som känns som vilken dag som helst, men samtidigt inte. Jag spenderar ännu en dag hemma hos min syster och är barnvakt. Det är lite kul faktiskt! :) De lyssnar mer på moster nu, huhuhu. Hoppas att de är lika snälla de kommande 2,5 timmarna. Min syster är på föräldrarkurs på torsdagar och därför behöver hon barnvakt; min nya roll i livet. Gosh, I'm so funny.
I skolan idag var jag förvånad över hur bra planeringarna gick. Det blev ju liv senast, men efter att min lärare hade haft lite utskällning blev det aningen bättre. Nu hoppas vi att detta håller i sig tills dagen jag tagit studenten. Ett önsketänkande i alla fall. Men min lärare var jag inte lika glad på. Hon lever livet som hon själv vill och min dag är förstöd tack vare henne. Okej, nu ska vi inte vara så drastiska, men ärligt talat - jo. Imorse skulle vi ha våra inriktningen och min lärare (som är ny) visste inte ett skit om vad vi skulle göra på lektionen, och detta är inte första gången det händer. Istället fick vi på min inriktning jobba med vad vi kunde i tre timmar. Det enda som jag kunde göra var arbeta på mitt projektarbete, så det gjorde jag. Halv nio när vi började frågade jag min lärare om det jag gjorde var okej. Jag höll på med en sammanställning och jag har inte gjort en sådan av intervjuer förr, så ärligt talat (kalla mig dum om ni vill) vet jag inte hur det ska vara eller se ut. Men jag skrev ihop tre sidor på dem tre timmarna. Min lärare försvann efter jag hade frågat henne om det jag behövde hjälp med (och hon hjälpte mig)... på resterande tiden såg jag henne icke en endaste gång. Och om jag behöver hjälp ska inte jag behöva springa och leta upp henne utan hon ska finnas på plats. Emellanåt springer hon iväg och ska röka, tar egna raster, försvinner för att "vi ska klara oss själva". Det är så idiotiskt. När skolan var klar gick jag till min 75% sjukskrivna (orginal) lärare som var i skolan just då och hörde med henne om mitt arbete. Då fick jag veta att de tre sidorna på min sammanställning inte var okej eftersom det förvirrade läsarna. Så jag satt i tre timmar och skrev tre sidor för att sedan få reda på att det inte var okej fastän jag frågade min lärare tidigare när jag var osäker? Yup, så nu är det bara till att börja om med skiten (efter jag har fått KORREKT information på måndag). Motivationen för arbetet försvinner långsamt. Först får jag inte ihop intervjuer, sen får jag inte ihop enkäter och arbetet ska lämnas in om en månad, men jag får ingenting gjort? Jag kan inte ens hitta tillräckligt med information till arbete. Trots allt detta vill dem att man ska vara positiv. Klart att man kan försöka vara positiv ändå, men man blir så stressad över dessa nedslag hela tiden för att man började med en förväntan och en positivitet till allting, sen får jag veta om och om igen att "detta duger inte", "detta går inte" och informationen man försöker få ihop är inte tillräcklig. Därför är det svårt att vara positiv även om man försöker.
Efter skolan gick jag hem till mormor och tog en kopp kaffe och pratade lite om sånt en mormor och hennes barn barn gör. Vi är så flummiga när vi är tillsammans och sedan tog vi ett foto med mobilen (vi tar alltid mobilfoton tillsammans). Huhu. Fixade lite hemma och åkte hit här till syrran för att passa barnen. Så nu får vi se vad som händer de kommande timmarna. Jag ska försöka att bada minstingen, men han är i trotsålder och vad man än säger får man ett "nej" som svar. Detta ska bli intressant att se, hahah. Lycka till till mig!
Tjillevippen hej v^___^v
Kommentarer
Skicka en kommentar