Mobilblogg á la eftermiddag

God eftermiddag!

Jag tänkte att det var dags att slänga iväg ett blogginlägg. Denna gången om mina grannar, i det vita huset, mittemot. Bara för att jag inte har något vettigt för mig om dagarna. Inlägget kommer inte enbart att handla om grannarna, för det vore ju tråkigt!

Grannarna har hela tiden folk hos sig. Jag tror att de vårstädar. För ju mer jag stirrar in i deras trådgård desto mer tomt ser det ut. Men nu har ju deras dotter fått en gungställning att leka med också. Duktiga föräldrar som låter sin unge att vara ute dygnet runt.

Deras röda bil står på plats. Eller gör den egentligen det? Det är kanske bara en illusion! Bilen är borta, sen är den tillbaka, borta igen, tillbaka och så vidare. Deras bil försvinner med tiominuters intervaller. Det är som om de åker till ICA och när det kommer hem så har de glömt sirap och måste åka iväg och köpa det. Väl hemma igen kommer de på att de borde ha köpt en stekpanna också och måste åka iväg ännu en gång. Och vartenda gång jag råkar se mannen med den röda kepsen åka iväg har han en cigg i käften och en soppåse i handen. Han slänger kassen, släcker ciggen och hoppar in i bilen för att köra iväg. Det är mest honom jag ser köra iväg hela tiden. Och jag skojar inte när jag säger att de kör iväg, kommer hem, kör iväg, kommer hem, kör iväg, kommer hem. Ser dem säkert köra iväg fem gånger om dagen. Om de inte är ute och kör så är någon släkting där. För besök har de oftast också. Ah, den röda bilen ger mig snart en hjärtinfarkt.

~ ♡

Nyligen kom jag hem från mormor. Jag och min hund gick dit en sväng och kollade läget. Och denna gången blev min hund rejält bortskämd med kattgodis, mackor och ost eller vad hon nu fick av mormor. Och vatten(!). Vi stannade lite mer än en timme innan vi begav oss hemåt igen. Sessan orkar inte så långa rundor mer p.g.a. sin medicin och sjukdom. Det jobbigaste är nog att veta vad det kommer att leda till.

~ ♡

Om jag inte minns helt fel berättade jag om fåglarna i innertaket-problemet som numera är åtgärdat. Fåglarna kommer fortfarande hit och försöker desperat att komma in med kvistar för att bygga bo. De sitter och stirrar ut mig om dagarna, eller är det tvärtom... De vet allt vad som har skett och de blänger på mig för att smida mordplaner eller annat hemskt. Det är creepy. I åtta år har vi klagat på problemet med fåglarna, efter åtta år har det blivit åtgärdat, men jag känner mig lite skyldig mot fåglarna som säkert har bott där i minst åtta år.

~ ♡

Jag ska jobba imorgon, på tisdag och torsdag, sen måndag, tisdag och onsdag därpå. Jag gick från inte så mycket till en våg av jobb. Dags att testa mina matlagningsfärdigheter under dessa dagarna, huhu. Och nu måste jag hinna med att göra lite medicinfrågor när jag har tid, så att jag kan bli klar i kursen. Oh yeah. Dags att plugga hårt.