En av fem

En liten historia, skriven av mig som allt annat på denna bloggen, innan jag beger mig på villovägar.

Förbi i all hast flög ett finger med svartmålade ögon, armar, ben och mun. Han hade en cape, hans magiska vinterull (gjord av två klena stickor) på ryggen. Den värmde honom i den kalla höstnatten som hade anlänt. I rusk och regn räddade han 'de i nöd', utan att tänka på att han egentligen var ett finger och var begränsad genom att vara en av fem på en hand. Men ingenting var svårt när modet var framme, självkänslan stark och bestämdheten klar som en nyputsad silverkopp. Han visste vad som behövde göras och ingenting skulle stoppa honom. Tekniskt sett var han blind... förlamad... döv... och hade talförmåga som en dammtuss; men han kunde känna. Och en känsla av hopp lyftes upp av hans var-dags-muskel. Världen skulle erövras!

Snart 1.