Sorglös, tanklös och internetlös.

Hjärtat slog några snabba extra slag i minuten, pupillerna drog ihop sig vid synen av ljus. En tyngd i brösten skapade svettdroppar i den rynkande pannan medan tänderna gnisslade samman likt sandkorn pressade i en mortel. En gul triangel hade uppenbarat sig. Och den såg förskräckt ut.
"Ack och ve för detta fasansfulla öde!", sa hon. "Min sorg går inte att förklara. Du förstår...", fortsatte hon med en suck. "...livet måste emellertid ta något av det goda ifrån oss för att kunna ge tillbaka dubbelt vid ett större tillfälle." Hon insåg att hon pratade med sig själv. Ögonen hade krympt ihop till små russin av ansträngandet i ett försök att titta sig till ett mirakel. Det tog nästan fyr; sån glöd.

Vännerna sågs inte den dagen, inte dagen därefter och heller inte dagen därpå. En otäck tystnad svepte över rummet i form av en svart skugga. Ingenting var ljust tre dagar framöver; ljuset hade slukats av mörkret. Triangeln hade skakat tiden ur balans. 'Det enda sättet att få tillbaka min tid är genom att ringa ett samtal', tänkte hon. Benen tog ett språng till telefonen som låg på en skör fönsterkarm, när en mjuk skakig hand greppade tag om den. "Nu är du min!", utbrast hon med brinnande ögonen och mörk demonisk röst; stirrande på telefonen som hon hade i en utsträckt arm. Siffrorna blev våldsamt tryckta på av besatta fingrar. Ett skräckinjagande skratt kunde höras ekandes genom mikrofonen på telefonen. "Uwha ha ha ha!". Sakta bildades det sjuor och nollor på den ömtåliga skärmen. "Nu, min kära, ska vi fixa våra våra skiljaktigheter. Vi har båda våra fel och brister, ingen är perfekt. Utan dig ser jag inget ljus i mörkret förutom en gul triangel som har tagit ditt liv", viskade hon. "Du ska återuppstå på nytt, ännu starkare än idag. Dagarna till din återuppståndelse är neräknade och tillsammans är vi ett. Vi gillar ju tankenötter och detta är ett problem att knäcka."

Signaler började ljuda när telefonen närmade sig örat. "Teknisk support. Vad kan jag hjälpa er med?", svarade en mans röst. Hon kände en lättnad vid dessa ljuva ord och snälla stämma. Världen såg lite ljusare ut.

Efter sitt samtal sade hon till sig själv, "Det är okej. Idag får jag lov att vara sorglös, tanklös och internetlös", med ett leende på läpparna.