Destination; toalett!

"En toalett som sällskap hade varit fint. Min blåsa är social idag", var mitt motto i tisdags eftermiddag.

Jag hade satt mig på tåget till min efterlängtade destination i den norra delen av Skåne. Lycklig som jag var önskade jag att tiden skulle springa iväg för att få krama en saknad person, men hennes toalett kändes viktigare än någonting annat - jag hade blivit kissnödig.

Under resans gång hade mitt enda sällskap varit en svart barnvagn med en 'SAS-lapp' fast på sidan. Fanns ägaren till vagnen i närheten eller var den på upptäcktsfärd helt själv? Största intresset var kanske resor! Jag är bara människa och förstår inte hur vagnar ser på livet.

Den här vagnen var speciell. Jag vågade aldrig kolla om det låg ett demonbarn där. Men jag satt och funderade över vilken station vagnen skulle poppa upp spärren och rulla iväg ut genom dörrarna på. Jag ville självklart inte riskera att få någon förbannelse över mig, så jag frågade aldrig. Things have feelings, you know. I slutändan stod den kvar (på samma ställe) när jag avvek vidare mot min spatserande rutt.
Här tog blåsan emot. Först hade tåget smygit fram de senaste sex minuterna för att undvika att ansikte-mot-röv-krocka ett långsamtgående tåg längre fram på spåret och sen darrade jag till några fettskvalpningar i oro. Tankarna fokuserade på det vita tornet med lock, ring och tryckmanick med vigningsvatten i botten. "Käre Gud, du som är i himlen, torka bort min ögonsvett, fläta mitt hår på benen och låt en toalett uppenbara sig lika snabbt som jag säger #kissaribyxanbehöverpottränas". Tågets lågbudgetsskithus var inte ett alternativ för mig, då det kunde resultera med en extra lång resa. Och ärligt, då hade tåget simmat till nästa hållplats. Hipp hopp! Utan att veta hur det gick till knep jag ihop under tiden jag gick och klarade mig utan en blöt olycka. Glädjen var överväldigande gul.

~ ♥

Mischa är som en väckarklocka - dygnet runt - som är svår att få tyst på. Hon ger ifrån sig ett högljutt jamande och allt man gör är svarar henne med något sorts ljud eller ett hastigt ord och hennes lilla mun blir tyst och de gula uppspärrade ögonen stirrar (utan en enda blinkning). Ögonen stirrar på mig. Vid en noggrann syn ser man att Mischa har, vad vi kallar, ringar under ögonen. I alla fall fungerar det hela som en snooze-funktion på blotta 5 sekunders intervaller mellan väckningarna och slutar ogärna trots att man drar ut sladden (oändligt batteri).

På tal om katt nummer två, Sindy, är hon försynt och omtänksam samt har lite mer respekt än sin syster förutom när hon tuggar på min näsa, mina tår, fingrar eller slickar med sin sträva tunga nya frisyrer på mina ögonbryn. Ibland går hon förbi obemärkt eftersom hon är väldigt tyst av sig. När man är väldigt tyst kan det hända att ens matte slänger en kudde över en, vilket hände. Jag upptäckte inte att hon låg där jag ville lägga kudden och hon uppskattade inte den. Vi kom in i en hetlevrad dialog på kattspråk inom några millisekunder efter händelsen, men vi försonades med skratt och morrhårspet i ögat. Slutet gott allting gott... förutom den där kattmatsandedräkten(!).

God katt i hatt med natt och fnatt.

#Skåneärmitthemland