Grannuppdatering The Sims Style
Mellan dyk-inläggen kommer en grannuppdatering. Mysigt, eller hur? Det tyckte säkert mina grannar också när jag stod tätt in till och tittade på tv tillsammans med dem... genom deras vardagsrumsfönster häromdagen (för att inte verka otrevlig stod jag utanför).
Mannen med den röda kepsen har, hör och häpna, bytt ut kepsen till en vit sådan - här införs en instrument-cappella gjord av John Williams - och nu sitter jag här och spekulerar om han har blekt sin förra eller bara köpt en sprillans ny. Det kommer att ta ett tag innan jag kommer återhämta mig från detta, under tiden sitter jag här och andas, långsamma och djupa andetag på deras bänk.
Nu för tiden ses vi inte så ofta, och den röda bilen verkar heller inte vara av större intresse. Vad hände med deras stora fascination av färgen röd? Detta måste dem lyckas att väga upp annars bryter jag ihop. Vit är en färg som jag har börjat se kombinationer av. Återkommer när jag har lyckats få ta del av något vettigt.
~
Då går vi över till tiosnåret. Henne har jag inte sett så mycket av på senaste. Tror att hon har börjat ogilla faktumet att hon träffar oss alla gånger hon går och handlar i soprummet eftersom vi vet vilken tid hon går dit. Vi möter henne på ditvägen, tillbakavägen och på plats. Visserligen är det billigt/ekonomiskt och miljövänligt (återvinning!) att handla sopor, men fräscht skulle jag icke vilja påstå att det är. "Åh, vad vackra håliga klädesplagg som ligger i denna ruttna coleslawen här. Fantastiskt! Två flugor i en smäll, middagen är räddad!".
~
Spring-i-benen-grannen, även kallad grannen mittemot, har alltid lika bråttom varje dag. Det är förvånansvärt att han ännu inte har gett sig själv en hjärtinfarkt. Bara av att titta på honom känner jag obehag. Det springandet ger mig en psykisk stroke, helt allvarligt talat. Barnen cyklar eller springer för livet när dem är hos sin pappa. Och en liten fågel viskade i mitt öra att spring-i-benen-grannen har skaffat sig en fjälla.
~
Barbarnsgrannen har, precis som alltid, barnbarnen över på besök. Det hojtas, skriks, pratas högt och är allmänt allmänniga. Den gruppen av människor är inte särskilt intressanta, men dock stod jag tätt intill väggen och försökte tyda ut var dem sa, men ja... en tegelvägg är inte alltid det enklaste.
~
Tack för mig. Puss hej!
Mannen med den röda kepsen har, hör och häpna, bytt ut kepsen till en vit sådan - här införs en instrument-cappella gjord av John Williams - och nu sitter jag här och spekulerar om han har blekt sin förra eller bara köpt en sprillans ny. Det kommer att ta ett tag innan jag kommer återhämta mig från detta, under tiden sitter jag här och andas, långsamma och djupa andetag på deras bänk.
Nu för tiden ses vi inte så ofta, och den röda bilen verkar heller inte vara av större intresse. Vad hände med deras stora fascination av färgen röd? Detta måste dem lyckas att väga upp annars bryter jag ihop. Vit är en färg som jag har börjat se kombinationer av. Återkommer när jag har lyckats få ta del av något vettigt.
~
Då går vi över till tiosnåret. Henne har jag inte sett så mycket av på senaste. Tror att hon har börjat ogilla faktumet att hon träffar oss alla gånger hon går och handlar i soprummet eftersom vi vet vilken tid hon går dit. Vi möter henne på ditvägen, tillbakavägen och på plats. Visserligen är det billigt/ekonomiskt och miljövänligt (återvinning!) att handla sopor, men fräscht skulle jag icke vilja påstå att det är. "Åh, vad vackra håliga klädesplagg som ligger i denna ruttna coleslawen här. Fantastiskt! Två flugor i en smäll, middagen är räddad!".
~
Spring-i-benen-grannen, även kallad grannen mittemot, har alltid lika bråttom varje dag. Det är förvånansvärt att han ännu inte har gett sig själv en hjärtinfarkt. Bara av att titta på honom känner jag obehag. Det springandet ger mig en psykisk stroke, helt allvarligt talat. Barnen cyklar eller springer för livet när dem är hos sin pappa. Och en liten fågel viskade i mitt öra att spring-i-benen-grannen har skaffat sig en fjälla.
~
Barbarnsgrannen har, precis som alltid, barnbarnen över på besök. Det hojtas, skriks, pratas högt och är allmänt allmänniga. Den gruppen av människor är inte särskilt intressanta, men dock stod jag tätt intill väggen och försökte tyda ut var dem sa, men ja... en tegelvägg är inte alltid det enklaste.
~
Tack för mig. Puss hej!
Kommentarer
Skicka en kommentar