Tandläkarbesök
Vad tänker egentligen min tandläkare på när han undersöker mina tänder? Blir han stolt över att se vackra, väl hanterade och stabila tänder? Eller önskar han inombords att han hade haft lite mer att jobba med - nedbrutna tänder utan dess like?
Oavsett vad min tandläkare, som för övrigt är världens gulligaste lilla gubbpärla i 55-årsåldern på ringa en meter och nittiotre centimeter lång, har försökt pränta in i mitt huvud idag har jag dragit slutsatsen - fjärde året på raken - att vi fortfarande tycker olika när det kommer till användning av plackers och växande visdomständer.
Mina tänder har aldrig ställt till problem för mig. Jag sköter dem regelbundet med tandborstning två gånger om dagen, morgon och kväll, och förser dem med ett tuggummi som belöning efter smarriga måltider. Ibland skakar tänderna av rädsla eller får stå ut med en förkylning och då tröstar jag dem med vaggvisor. Eftersom jag alltid finns där för mina tänder, i både vått och torrt, mår de prima.
Under min årliga undersökning får jag frågan "hur har det känts i tänderna?". Självfallet, med mina perfekta tänder, har det känts bra. Alla mina fyra visdomständer är ute, den ena kämpar lite mer än de andra, och syns tydligt och klart. Det går också att säga med säkerhet att jag inte hade låtit det gå ett år innan jag satt min fot hos tandläkaren om jag hade haft akut smärta i tänderna. Tänkte bara klargöra den biten... Vips så var undersökningen klar och då blev det dags att diskutera plackers och visdomständer. Nu är det dags att sucka djupt av tristess och himla med ögonen.
Ja! Jag använder plackers mellan tänderna. Nej! Jag använder det inte en gång om dagen. Mellanprat om plackers och dess viktighet sker här och nu, samma ältande vartenda år och jag kommer återigen gå därifrån med inställningen att inte använda plackers varje dag. Och tjohej! Nu berättar tandläkaren för mig att jag har en ficka vid ena visdomstanden och det går att ta bort tandkött för att undvika problem, men det är vanligast att man drar ut tanden istället. Förra året berättade han för mig om att han kunde dra ut mina visdomständer.
Hold your horses, Herr Tandläkare! Varför ska jag dra ut fyra, fullt fungerande, hela och rakt sittande, tänder som inte åstadkommer några som helst problem? Berätta det för mig och nämn inte "i förebyggande syfte"! Som jag har uppfattat denna situationen är min tandläkare bitter för att han inte fick behålla sina visdomständer i livet. Han tappade dessutom sin vishet eftersom han fortsätter att diskutera detta med mig under varje besök. Fyra år har gått och mina tänder är inte i sämre skick sen första gången han började att dra upp det. Vid nästa års besök ska jag lämna broschyrer angående fina äldreboenden till honom för att jag tror minsann han är på väg att bli dement!
Oavsett vad min tandläkare, som för övrigt är världens gulligaste lilla gubbpärla i 55-årsåldern på ringa en meter och nittiotre centimeter lång, har försökt pränta in i mitt huvud idag har jag dragit slutsatsen - fjärde året på raken - att vi fortfarande tycker olika när det kommer till användning av plackers och växande visdomständer.
Mina tänder har aldrig ställt till problem för mig. Jag sköter dem regelbundet med tandborstning två gånger om dagen, morgon och kväll, och förser dem med ett tuggummi som belöning efter smarriga måltider. Ibland skakar tänderna av rädsla eller får stå ut med en förkylning och då tröstar jag dem med vaggvisor. Eftersom jag alltid finns där för mina tänder, i både vått och torrt, mår de prima.
Under min årliga undersökning får jag frågan "hur har det känts i tänderna?". Självfallet, med mina perfekta tänder, har det känts bra. Alla mina fyra visdomständer är ute, den ena kämpar lite mer än de andra, och syns tydligt och klart. Det går också att säga med säkerhet att jag inte hade låtit det gå ett år innan jag satt min fot hos tandläkaren om jag hade haft akut smärta i tänderna. Tänkte bara klargöra den biten... Vips så var undersökningen klar och då blev det dags att diskutera plackers och visdomständer. Nu är det dags att sucka djupt av tristess och himla med ögonen.
Ja! Jag använder plackers mellan tänderna. Nej! Jag använder det inte en gång om dagen. Mellanprat om plackers och dess viktighet sker här och nu, samma ältande vartenda år och jag kommer återigen gå därifrån med inställningen att inte använda plackers varje dag. Och tjohej! Nu berättar tandläkaren för mig att jag har en ficka vid ena visdomstanden och det går att ta bort tandkött för att undvika problem, men det är vanligast att man drar ut tanden istället. Förra året berättade han för mig om att han kunde dra ut mina visdomständer.
Hold your horses, Herr Tandläkare! Varför ska jag dra ut fyra, fullt fungerande, hela och rakt sittande, tänder som inte åstadkommer några som helst problem? Berätta det för mig och nämn inte "i förebyggande syfte"! Som jag har uppfattat denna situationen är min tandläkare bitter för att han inte fick behålla sina visdomständer i livet. Han tappade dessutom sin vishet eftersom han fortsätter att diskutera detta med mig under varje besök. Fyra år har gått och mina tänder är inte i sämre skick sen första gången han började att dra upp det. Vid nästa års besök ska jag lämna broschyrer angående fina äldreboenden till honom för att jag tror minsann han är på väg att bli dement!
Kommentarer
Skicka en kommentar