Det är något speciellt med gubben som värmer mitt hjärta.

Till min farfar,

det är någonting jag vill säga dig som inte har kommit ut. Inte förrän mitt tjugotredje år började jag lära känna dig. Det har gått en lång tid i ovisshet om vi ville lära känna varandra. Det är ingenting som har hindrat mig från att träffa dig, men vart det har gått snett vet vi innerst inne även om vi inte vill erkänna det. Vi båda har felat. Vi båda har. Medan åren har gått har du hunnit att fylla åttioåtta år, men nu finns jag här vid din sida. Du är min farfar och jag är ditt barnbarn. Det har jag alltid varit, men ännu mer idag. Det är något speciellt med dig, farfar, som värmer mitt hjärta. Hos dig är jag välkommen i både ditt hem liksom din famn. Tidigare var du bara luft. Nu är du så mycket mer. Nu är du en klippa omfamnad av sommarbris och... fågelskit, kanske. Vet du vad? Jag älskar dig ♥

~ ♡

För sådär 24 timmar sedan och ganska många timmar till kom jag hem efter en tripp hos min farfar. Det började med att jag och syrran skulle dit en sväng, men eftersom hon började att må dåligt åkte jag själv redan vid halv nio på förmiddagen. Att åka till Ljungbyhed är lika svårt som min morfars systers man har artros i knäna och får inte sitta mer än 20 minuter i taget. Jistanes sånt liv den mannen har(!). Det tar i alla fall tid att bege sig iväg till Ljungbyhed och att åka bil hade gått betydligt mycket fortare än annat. Resa med kollektivtrafiken innebär 1,5 - 2 timmars resa och och tre timmars väntetid på försenade tåg och ersättningsbussar. Men jag hade tur. Tåg - vänta - tåg - buss - vänta - gå. Däremellan skrattar man åt Orrehus, Uggleröd Nackarpsdalen, Fjortontorp och Skäralid pensionatet. Titta! Ett vitt hus. Hus nummer tre. Där! Där bor min farfar.

I farfars hem är alla närstående välkomna. Han är stolt över vad han har och sig själv och hur han levde under sina glansdagar på stenåldern, eller var det kritaperioden - kommer inte ihåg - kanske. Min farfar är helkul. Punkt. Min farfar är snäll. Punkt. Min farfar är en krutgubbe. Punkt. Min farfar är en skrytmåns. Punkt. Min farfar är skrynklig. Punkt. Min farfar ♥. Punkt.

Hans trädgård består av bär, frukter och blommor i mångfald. Jag har hittat pelargonernas farfäder, invasionen av grönska och kriget av humlor kring en fjortonårig gammal ros. Röda vinbär, vita vinbär, svarta vinbär, victoria plommon, andra plommon, jordgubbar, äpplen och hallon med mera. Rosa Mundi, Great Western och tre eller fyra andra sorters rosor, syrénhortensia, lavendel, stjärnöga, blåklockor, prästkragar, petunior, pelargoner, clématis och lupiner.

Vi åt en fin middag: kotlettrad med potatis, sallad och sås till. Drickan var apelsinjuice. Salladen var så god att jag frågade farmor vad för stark krydda hon hade i. "Någon utländsk", fick jag till svar... *insätter egen tystnad* Efter middagen åt vi jordgubbar med vaniljglass. Som de flesta far- och morföräldrar är mot sina barnbarn ville de att jag skulle äta tills jag låg i matkoma på en madrass i röda rummet för att behålla mig där under natten som skulle gå. Men nej! Vi gjorde stan osäkra genom att sätta min åttioåtta år gamla farfar bakom ratten på en trettonårig gammal bil som skulle ta oss runt i närmaste omgivningarna. "Om jag kör för dåligt får du ta över ratten", sa farfar till mig... *insätter ny tystnad* Vi åkte till Ask och gick på seconhand i någon timme. Jag fann tre böcker som farfar köpte till mig. Sedan körde vi till Söderåsen och intog den mest fantastiska vyn i Skåne län. Något senare begav vi oss hem igen för, det som farmor beskrev som kaffe. Genom att köra ut på stora vägen igen tog jag reda på att jag aldrig vill sätta mig i en bil med farmor bakom ratten. En bil körde förbi oss i 120km/h, farmor utbrister "Oj! Som han kör. Här är bara trettio(km/h)." Varför vill jag inte sitta i en bil med farmor bakom ratten? Vi körde på en sjuttioväg...

Väl hemma i hus nummer tre drack vi kaffe och smaskade i oss en budapestrulle, som om jag inte åt tillräcklig innan med tre portioners middag och två portioner jordgubbar utan de tyckte att efter min andra bit budapestrulle skulle ta och äta mer. Ah. Jag slängde benen på ryggen och rullade iväg till busshållplatsen innan de kunde mata mig med mer. Mitt i regn och åska begav jag mig hemåt med böcker från secondhand, nytagna polaroidbilder, glada minnen, mätt mage och en bok farfar gav mig. "Du kan få låna den om du vill, och aldrig lämna tillbaka den."

Gå - buss - vänta - tåg - vänta - tåg - hemma.

Det är något speciellt med gubben som värmer mitt hjärta. Vi ses snart igen!