Katter, tanthäng och hej.

En katt på vänster sida. En katt på höger sida. En katt långt bortom skymningen. Ena armen är upptagen med kel. Örat blir nerjamat på kattvis och den sista katten ger djävulsblickar. Mjau. Punkt.

Pigg och vaken klev jag ur sängen efter att ha rytit åt min hund, som visade sig vara kaninernas görning. Fick utövat mina morgonrutiner i överdrivet lugn takt och ändå hant jag med mitt tåg som skulle gå 08:36. På tåget smygfotade jag en kille som var en kopia av David Beckham. Det är en hobby som jag har: att fota folk på tåg. Vakna, sovandes, pratandes i tomma intet, fullpackade, lättklädda fjortisar, hippies, resväskenissar och några kroppsdelar så som ben, stjärt eller boobs. Jag kom till min destination där perrongen var full av tokstollar med näsorna i vädret och solglasögon vilandes på. Där inväntade jag mitt tåg samtidigt som jag lyssnade på en ljuv stämma från en kvinna som spelade och sjöng. På tåget jag inväntade skulle jag möta bästa Angelica. Vi hade bestämt vart jag skulle gå på för att mötas där. Men när jag gick på fanns det ingen Angelica i sikte. Hur kunde det vara så här? Vi fanns på samma tåg! Det visade sig att när hon åkte hemifrån hade de satt fast extra vagnar och de hakades på framifrån, alltså var hon längre bak än vad vi hade räknat med. Långt om länge fann vi varandra och begav oss vidare till ett kontorshotell för att träffa Herr Per-Åke för att skriva ett kontrakt. En lägenhet rikare och glatt humör drog vi oss iväg med tåget hem igen. Det var två minuter försenat och tack vare tågets plötsliga anfall hant vi med det också utan smärre problem. Vi skiljdes åt där vi hade mötts och skrattade hjärtligt. Vi skrattade hjärtligt åt människor med. En som pratade i telefon och åt godis. En som inte kunde finna sin väg till soprummet för att han var ny på jobbet och några andra trevliga prickar.

Tillbaka på hemmaplan gick jag vidare till mormor för att tvätta. Mellan tvätten fikade vi och gick på brevbärarjakt. Brevbärarjakt om jag får fråga? Ja, just det! Brevbärarjakt. Jag har en tendens att jaga dem runt på området, speciellt om jag vill dem någonting. Annars leker vi kurragömma och pjätt, men det känns som att jag är ensam om att leka...

Jag lämnade tvätten och mormor för att inte missa mitt paket. Nimt bor mormor fyra minuter ifrån mig, så gångtiden är ingenting. När jag gick därifrån kan jag inte tänka mig att tanterna i sin allra vildaste fantasi skulle ana att jag satt och inväntade brevbäraren på nummer sexnio. Men det gjorde jag. Och jag väntade på honom i fyrtio minuter. Mitt paket fick jag i handen och smilbanden drog på sig från sida till sida.

Jag begav mig mot tvätten och mormor igen och genast hade det blivit tanthäng ute på gården. Männen måste också med. De kan ju inte sitta inne och lata sig. Måste lyda sina fruar och bli skvallertanter de med. De stirrar gärna ut en om man går förbi samt försöker luska ut vad man ska göra, ha gjort eller om man vet något om det där som hände för två dagar sedan där grannen var inblandad. Lyckligt avnjöts dagen med en capri sonne och vila innan läxa var det rätta ordet för avslut.

~ ♡

Visst får man ett lyckorus genom kroppen när man ser trädgården gå i blom. Grannens träd och mina bär. Mina ärtor smakade tvi, fy, usch och banne mig förskräckligt. Istället vände jag till mina vinhallon, som äntligen börjar att bli röda, för att se att det inte fanns några där. Inte ett enda bär kvar på busken och det satt många för någon dag sedan. Började är den rätta böjningen på ordet. Nu finns dem inte mer eftersom fåglarna har plockat dem. Månne mina blåbär få överleva en fågelattack. En sak är säker: Det är dags att lägga nät!

Kram och hej för mig. Hej - då - re. Bilar med stort "hej" över sig är vänliga - krockvänliga. Lätt att man står kvar när bilen kör emot en. Man vill omfamna denna vänlighet som en bil kör runt med. Ett stor hej. En bil har sagt hej till mig idag och det gjorde mig glad.