Ven - den svensk-danska upplevelsen.
Den 4 juli besökte jag Ven tillsammans med min pojkvän och några vänner till honom. Sammanlagt hade vi fått ihop tolv personer som ville iväg för att cykla. Cykla är mycket roligare på Ven än hemma, och en hel del jobbigare - smala vägar, grusvägar. Det bästa med Ven är att man inte kan gå/cykla vilse. Om man mot förmodan skulle förvirra bort sig; Grattis! Du är den enda personen som lyckats.
Ven är en svensk ö, mellan Sverige och Danmark, för er som inte vet.
Genom att ta stadsbuss, tåg, stadsbuss och båt hamnade vi på denna trevliga jordbit. Till en början fick vi båtproblem. Det måste alltid uppstå något att kunna klaga på, eller hur? Det var fullbokat, och ingen av oss hade förbokat. Två timmar senare skulle vår båt gå. Tack vara Annas initiativ kom vi på den tidigare båten då hon gav upp förslaget att vi skulle ställa oss i den obokade kön - vi var iväg på vårt äventyr.
Väl framme gick vi direkt och hämtade upp våra tolv cyklar av de tusen-någonting som finns där. Jag fick 1324. Woho! En karta senare och några roliga och arbetssamma pedaltryck var vi på andra sidan av ön. Titta, där är ju småbåtshamnen! Och se på maken, en strand! WOOOOW. Vi la oss för att vila på stranden, käkade lite medtagna luncher och spelade strandtennis i vattnet. 30 grader i luften och havet var en fröjd. Fy, så kassa vi var på strandtennis (aldrig lär vi hamna i eliten). Huhu.
Några timmar senare tog vi cykeltag och försvann vidare, oops! Nu har vi betat av mer än två tredjedelar av ön. Dags för några öl och cider. Tre cider senare (7 procentig) fick jag blunda med ena ögat för att kunna se vad som var framför mig. Lite snurrig blev jag och kroppen tog åt sig alkoholen direkt i värmeböljan. Jistanes. Att cykla vidare blev en vinglig upplevelse. Medan vissa av oss åt och andra drack och några satt i trädens skugga hade vi chillat bort några timmar. Vi bestämde oss för att ta oss tillbaka till Bäckaviken för att åka hemåt, men först EN GLASS! Man åker inte ifrån ön utan att ha avslutat med en glass. Det var precis vad vi gjorde. Sen polerlade jag mitt långfinger och sa hejdå till denna otroligt perfekta dagen. Puss!
#inteförstagångenjagbesökerVen
Ven är en svensk ö, mellan Sverige och Danmark, för er som inte vet.
Genom att ta stadsbuss, tåg, stadsbuss och båt hamnade vi på denna trevliga jordbit. Till en början fick vi båtproblem. Det måste alltid uppstå något att kunna klaga på, eller hur? Det var fullbokat, och ingen av oss hade förbokat. Två timmar senare skulle vår båt gå. Tack vara Annas initiativ kom vi på den tidigare båten då hon gav upp förslaget att vi skulle ställa oss i den obokade kön - vi var iväg på vårt äventyr.
Väl framme gick vi direkt och hämtade upp våra tolv cyklar av de tusen-någonting som finns där. Jag fick 1324. Woho! En karta senare och några roliga och arbetssamma pedaltryck var vi på andra sidan av ön. Titta, där är ju småbåtshamnen! Och se på maken, en strand! WOOOOW. Vi la oss för att vila på stranden, käkade lite medtagna luncher och spelade strandtennis i vattnet. 30 grader i luften och havet var en fröjd. Fy, så kassa vi var på strandtennis (aldrig lär vi hamna i eliten). Huhu.
Några timmar senare tog vi cykeltag och försvann vidare, oops! Nu har vi betat av mer än två tredjedelar av ön. Dags för några öl och cider. Tre cider senare (7 procentig) fick jag blunda med ena ögat för att kunna se vad som var framför mig. Lite snurrig blev jag och kroppen tog åt sig alkoholen direkt i värmeböljan. Jistanes. Att cykla vidare blev en vinglig upplevelse. Medan vissa av oss åt och andra drack och några satt i trädens skugga hade vi chillat bort några timmar. Vi bestämde oss för att ta oss tillbaka till Bäckaviken för att åka hemåt, men först EN GLASS! Man åker inte ifrån ön utan att ha avslutat med en glass. Det var precis vad vi gjorde. Sen polerlade jag mitt långfinger och sa hejdå till denna otroligt perfekta dagen. Puss!
#inteförstagångenjagbesökerVen
Kommentarer
Skicka en kommentar