Tandläkarbesök
Vad tänker egentligen min tandläkare på när han undersöker mina tänder? Blir han stolt över att se vackra, väl hanterade och stabila tänder? Eller önskar han inombords att han hade haft lite mer att jobba med - nedbrutna tänder utan dess like? Oavsett vad min tandläkare, som för övrigt är världens gulligaste lilla gubbpärla i 55-årsåldern på ringa en meter och nittiotre centimeter lång, har försökt pränta in i mitt huvud idag har jag dragit slutsatsen - fjärde året på raken - att vi fortfarande tycker olika när det kommer till användning av plackers och växande visdomständer. Mina tänder har aldrig ställt till problem för mig. Jag sköter dem regelbundet med tandborstning två gånger om dagen, morgon och kväll, och förser dem med ett tuggummi som belöning efter smarriga måltider. Ibland skakar tänderna av rädsla eller får stå ut med en förkylning och då tröstar jag dem med vaggvisor. Eftersom jag alltid finns där för mina tänder, i både vått och torrt, mår de prima. Under min årl
